Projekt barnhemmet

Igår kväll vid ca 20.30 körde vi in i Tierp, bilresan är den som tagit längst tid på hela resan dit och hem. Men på hemvägen igår så blev det mycket tankar och även diskussioner om resan i helhet. Det var för de mesta känslomässiga tankar kring barnen som vi alla tre hade och även har idag. Vi har fått många frågor gällande våra känslor/reaktioner när vi besökte barnhemmen och det har varit väldigt svårt för oss att kunna uttrycka det i ord. Men det vi kan säga är att det kommer verkligen vara den mest givande och oförglömliga resan vi kommer göra i våra liv.

Resan har givit oss en helt nytt perspektiv på hur vården är för föräldrarlösa barn och barn med särskildabehov. Att till exempel få se ett barn bli så glad över att få se bubblor eller att få se en tonåring med diagnosen Downs syndrom bli helt exalterad över en kamera, är något man inte skulle ha fått uppleva här i Sverige. Då barn redan i tidig ålder använder sig av playstation, datorer och mobiltelefoner ect. Men på dessa barnhem har de knappt någon aning om vad ett playstation är.

Till skillnad från de flesta husen i Riga så var barnhemmen bra byggda för att vara så gamla som de var. Barnhemmen var byggda på ungefär samma sätt, det var mycket mörka korridorer och det nästan liknade en gång i en kall källare och kan jämföras som en labyrint. Vi håller fortfarande på att maila Zane om våra bilder som vi vill visa här på bloggen, för att kunna göra oss mer förstådda med hur det är där nere.

Som vi förmodligen har nämnt tidigare så kommer vi att fortsätta med detta projekt. Vi har redan nu börjat summera resan inför redovisningen i Aulan där vi även kommer att visa mer bilder och filmklipp från barnhemmen. Det exakta datumet för detta kommer vi att berätta senare!

Idag har vi även blivit intervjuade av Norra Uppland, så ni som har den tidningen håll utkik nästa vecka på onsdag, för där kan ni läsa mer om oss!

Nu kan vi äntligen berätta lite om dagen. Klockan ringde 08.00 och vi skulle möta Zane 08.45, vi var där 08.50.. bra början på dagen! När vi kom fram till barnhemmet var våra första tankar "slum", "andra världskriget", "ryssland", "fattigt", " hur kan de bo så här?" osv. Det är faktiskt helt sjukt att människor med precis lika mycket värde som oss i Sverige bor som det gör här i Riga, alltså 70 mil i från Stockholm.. Personalen på barnhemmet uppfattade barnen som blyga när vi var med, men vi själva tycker tvärtom, om man ska jämföra med barnen hemma i Sverige. En del av barnen har en form av handikapp eller en diagnos. En liten flicka som kan ha varit 1.5år om inte mindre, vars mamma var alkohol- och drog missbrukare före och under graviditeten, detta har gjort att denna lilla flicka har fått en sjukdom som gjort henne till en missbrukare i resten av hennes liv. En del barn kan man se ganska tydligt att de har en form av handikapp eller en diagnos genom deras utseende som tex, kroppshållning, händer, ögon, huvud och på deras kroppsspråk.

Barnen får olika dagar i veckan gå på terapi där de tex får simma, få massage, ha musiklektioner där även dans och spelande ingår, det får även ha gymnastik där det får leka i bollhav, spela innebandy, ha en liknande variant av yoga mm. Detta var en del av de terapiövningar som vi fått vara delaktiga i idag och enligt oss var det bra övningar då barnen bara var 2-3 stycken i varje övning och därmed kan ta in kunskapen bättre än om de skulle vara flera barn i samma övning.

Ett spädbarn kommer till ett barnhem genom polisen som funnit barnet i en dålig hemmiljö eller utanför sjukhuset. De flesta barnen har bott på barnhemmet sedan de var spädbarn, det är inte bara en hemmiljö som gör att barnen bor på barnhemmet utan det kan även vara en avlastning för föräldrar.

Det flesta barn som kommer in på avlastning har oftast ett handikapp och vi fick besöka en avdelning där de bodde 6 handikappade barn, där den minsta var 9 månader och hade fel på ryggraden och ett ben som var kortare än de andra. Vi hjälpte till med att göra olika stimulerande övningar på barnen tex en smekövning där vi skulle smeka dom 5 gånger på vardera handrygg och panna, vi blåste även bubblor med dom.. av någon speciell anledning älskar alla barnen bubblor!!

Psykologen på barnhemmet gör olika övningar med alla barnen på barnhemmet. Övningarna kan vara tex sandterapi, leka med ett dockhus, gosedjur mm. För att se hur det reagerar på olika färger och mönster.

Vi tog en promenad i det fina vårvädret med 3 små barn innan vi sedan avslutade dagen att ställa en del frågor och funderingar till personalen vi fått följa med idag. En av de funderingar vi hade var om adoption och en väldigt intressant diskussion startades mellan oss och personalen. Dock måste vi erkänna att våran engelska är usel. En konversation för oss kan se ut så här, Sanna börjar prata och glömmer något ord, hon börjar prata svenska med Evelina och Emma för att kunna få deras hjälp, Evelina försöker få Emma att förstå bättre så hon sedan kan översätta till engelska så att de andra förstår oss.. haha!

Nu är det sängdags för oss beklagar för sen uppdatering (igen), but this is the life in Riga..

GODNATT!

Nu väntas det en god lunch/middag och shopping!