Igår kväll vid ca 20.30 körde vi in i Tierp, bilresan är den som tagit längst tid på hela resan dit och hem. Men på hemvägen igår så blev det mycket tankar och även diskussioner om resan i helhet. Det var för de mesta känslomässiga tankar kring barnen som vi alla tre hade och även har idag. Vi har fått många frågor gällande våra känslor/reaktioner när vi besökte barnhemmen och det har varit väldigt svårt för oss att kunna uttrycka det i ord. Men det vi kan säga är att det kommer verkligen vara den mest givande och oförglömliga resan vi kommer göra i våra liv.

Resan har givit oss en helt nytt perspektiv på hur vården är för föräldrarlösa barn och barn med särskildabehov. Att till exempel få se ett barn bli så glad över att få se bubblor eller att få se en tonåring med diagnosen Downs syndrom bli helt exalterad över en kamera, är något man inte skulle ha fått uppleva här i Sverige. Då barn redan i tidig ålder använder sig av playstation, datorer och mobiltelefoner ect. Men på dessa barnhem har de knappt någon aning om vad ett playstation är.

Till skillnad från de flesta husen i Riga så var barnhemmen bra byggda för att vara så gamla som de var. Barnhemmen var byggda på ungefär samma sätt, det var mycket mörka korridorer och det nästan liknade en gång i en kall källare och kan jämföras som en labyrint. Vi håller fortfarande på att maila Zane om våra bilder som vi vill visa här på bloggen, för att kunna göra oss mer förstådda med hur det är där nere.

Som vi förmodligen har nämnt tidigare så kommer vi att fortsätta med detta projekt. Vi har redan nu börjat summera resan inför redovisningen i Aulan där vi även kommer att visa mer bilder och filmklipp från barnhemmen. Det exakta datumet för detta kommer vi att berätta senare!

Idag har vi även blivit intervjuade av Norra Uppland, så ni som har den tidningen håll utkik nästa vecka på onsdag, för där kan ni läsa mer om oss!